Man blir så lycklig av snö. Man blir barn på nytt. Hade ett väldigt kul besök av min lillebror. Det blev en längdåkningstur den ena dagen. Oj, vad jag skrattade och oj vad Johan blev svettig av alla hålor i snön som han envisades med att göra på vägen. Det var inte förrän han ramlat första gången som han insåg att man kanske skulle vara lite försiktig. Försiktigheten resulterade i en massa konstiga fall. Nåväl, systern hans ramlade också en gång. När jag susade ner först för en backe och det blev en sväng insåg jag att här kommer Johan definitivt att falla. Det gick ett spår rätt ut i skogen. Min bror och jag var rörande överrens om att han som gjorde spåret ut i skogen måste slagit sig ganska illa.
Det var kul att ha kul med sin bror. Jag önskar honom all lycka i jobbsökandet i Bergen. Lycka till!!
Annars tuffar livet på som vanligt. Vi drar på tur varje helg aktiva föräldrar som vi är. Ibland är det mycket lyckat och ibland funderar Per och jag på om vi hade haft det bättre hemma. Saga underbara lilla tjej ska testa sina gränser till det yttersta och skriker ofta, mycket och nästan alltid. Men när hon är glad är hon den sötaste lilla trollunge som finns. Försöker tänka på min litteratur som jag läst om att barn handlar inte rationellt. Jag menar inte skulle man väl gnälla, tjata och skrika på den man försöker imponera. I så fall hade det nog inte funnits många samboskap och äktenskap här på våran jord.
Så till nästa gång. Jag njuter varje ögonblick av stillhet även om det är klockan halv sju på tunnelbanan. Jag njuter varje ögonblick med kaos och tänker att snart blir det mer stilla än vad jag önskar att det var.
