onsdag 28. oktober 2009

Inspiration

Idag har vi haft tema dag på jobbet. Ingen mindre än Frode Kyvåg var och pratade till oss.
För dem som inte känner till vem det är så är det tidigare landslagstränare i handboll i Norge. Han är också ansvarig för Norges cup som är ett stort arrangemang.

Han talade om hur man lyckas. Dvs hur man lyckas med ett lag är inte så olikt från hur man lyckas på sin arbetsplats. Det drogs många paralleller till sportens värld. Det handlar om mycke psykisk träning. Få den enkelte individen att må bra och känna att han är en viktig del i laget. Det är inte rum för individualism i ett uspekulert egenvinst sätt.

Om alla tycket att det är roligt att gå till jobbet. Om alla blir sedda för sin insats. Om alla kan känna att de verkligen behövs osv så lyckas man. Man är ju aldrig starkare än sin svagaste länk.

Plötsligt fick jag nästan lust att börja spela handboll. Han poängterade också vikten av planering. Om så lite som möjligt lämnas till tillfäldigheterna ( usch nu blandar jag svenskan och norskan ruskigt mycket) så lyckas man.

Detta stämmer ju otroligt bra med sin träning också. Utan planering så kommer du ingenstans. Nu ska man ju inte gå till ytterligheterna och skippa spontaniteten. Fast från egen erfarenhet så blir veckan bäst om träningspassen blir utförda som jag tänkt. Jag är dock bara en vanlig tjej som håller mig i form för att må bra. Att vara i god form är livskvalitet för mig.

Mitt hemma team dvs Per barnen och jag har ett bra flyt nu. Det är mycket aktiviteter men med god planering så får båda Per och jag tränat, sosialiserat och utfört vårat jobb.

Jag ska dock tänka positivt oftare för positiv tankegång dvs så härligt att det regnar idag då blir luften frisk och härlig leder till en mer positiv inställning hela dagen. Då kan jag sprida positivism till min omgivning också och dagen blir flera kilo lättare.
Mental träning för Linda varje dag. Fysisk träning 3- 4 gånger i veckan och vips så når jag mina mål.

Nu ska jag göra slutspurten i hemmet innan jag laddar inför morgondagen.

fredag 23. oktober 2009

Kicka igång inför sommaren


Sommaren är slut och hösten är här. Det är bara 8 månader till midsommar. Nu ska vi njuta en härlig höst med te och tända ljus och härliga kvällar.
Idag är det fredag och en lugn skön helg står framför oss. Denna helgen ska vi bara softa. Det ska bli underbart. Tack min kära man som hade supergod pizza färdig när jag kom hem ifrån träningen. Min man och jag är väldigt duktiga på att få vardagen att flyta. Barnen är just nu harmoniska och vi njuter.
Min träning på gymmet har kickat igång. Idag var det Jakobs fotbollstränare som fick mig att ta turen till gymmet för ett spinningpass. Tack Hilde. Detta var en väldigt bra start på helgen. Nu ska jag sätta mig och mysa i soffan med salta pinnar och nötter.

torsdag 8. oktober 2009

Svineinfluensan.

Tänkte nog att jag inte skulle ta det där svininfluensa vaccinet. Tycker inte om att tillföra kroppen något som man igentligen inte behöver. Jag tar aldrig årets influensa vaccin. Ser inte direkt avundsjukt på mina kolleger som blir lite halvdåliga av vaccinet.
På nyheterna säger de att vårdpersonal är de mest skeptiska till vaccinet.
Vår arbetsgivare säger att de anbefaller oss att ta vaccinet.
Vi måste ju tänka på att vi ska hålla oss friska för att ta hand om de sjuka.
Man kan ju också tänka på att så länge man håller sig frisk riskerar man inte att smitta familjen.

Vi har samtal på rasten kolleger imellan. Vem ska ta vaccinet, vem låter bli och varför skall man ta det. De sägs att när influensan kommer nästa gång om ett par år är den ännu mer virulent. Då är det smart att ha genomgått infektionen denna rundan.

I norsk media har det blivit nämnt att vi har haft svininfluensa patienter som har dött. Det är helt friska individier som blir dödssjuka.

Efter många vakter på isolat och kroppsskrubbande när man kommer hem så har jag i alla fall bestämt mig. Jag vågar helt enkelt inte låta bli att ta vaccinet.

Gud hjälpe dem som blir riktigt dåliga. Vi ska bli riktigt duktiga på att ta hand om dessa patienter. Det måste vi bli.