Jaha, vet inte riktigt vad man skall säga. Det hade nog varit skönare för alla parter om vi bott på ett familje hotell och inte ett affärsmän hotell. Det tycktes inte uppskattas när pastan flög genom luften på den fina resturangen med bakgrunds musik och beiga linnedukar( oranga efter vårt besök). Hotell personalen log lite ansträngt till tider vid våra korta och effektiva resturanbesök. Själv vet jag inte vad som flög i barnen för hemma kastar vi inte mat och sitter oftast ganska fint och stilla vid bordet. Om maten inte varit kryddad med tabasco så hade barnen kanske inte varit så högljudda.
Vi kom fort in i rutinen att en av oss beställde maten och den andre kom ner med barnen när maten var färdig. På så vis undvek vi spring tävling i relax hörnorna. Det var kanske mest Per och jag som tyckte det var lite jobbigt. Vi ville ju inte att damen till höger skulle få bröd i håret när brödet flög genom luften.
Rummet var fint och utsikten fantastisk. Efter klockan 20.00 bestämde Jakob att det skulle vara mörkt i rummet och tyst förstås. Per och jag tittade på varandra..... Ja, vi fick massa tid i stillhet och mörker. Skämt och sido vi fann fort ut att baby callen faktiskt hade täckning ner till foajen. När Jakob blev bättre i sin hals( fortfarande streptokocker till trots pencillinkur) och inte vaknade en gång i kvarten smög vi ner dit och hade det hur mysigt som helst.

Nu är vi hemma igen. Huset är inte klart. Listerna sitter inte på plats, våningen täcks av ett tunnt lager slipdamm och bägge tapeterna är förstörda på flera ställen och då ska vi inte tala om väggarna. Nästa vecka kommer målaren och spacklar lister. Min första advent får vänta för här blir det slip damm en stund till.

Nu flyttar vi....

Nu bär det av.... Vi packar ner våra saker från vardagsrummet och lägger i lådor( det blir ju en form för julstädning). Från imorgon blir vi boende på hotell. Allt hade varit toppen om inte bägge barna hade blivit överfallna med envisa virus. Nu är det Jakobs tur igen eller otur skulle man väl hellre uttrycka det som. Just nu tycker familjen Wirén inte alls att det ska bli skoj och klämma in sig i ett litet rum med hela familjen virus som inte sover om natten.
Det sägs att klarar äktenskapet de första små barns åren så klarar man allt. Jag måste ju klart bekräfta att det inte är tomma ord. Nu är det inte så att Per och jag inte tycker om varandra längre men oj vad livet vore enklare och mer rosa liksom om man fick sova en hel natt ibland och slapp fara som en jojo ner till skrikande barn som har hemska feberdrömmar, ont i tänder eller tja vem vet vad.
Den som lever får se hur hotell veckan blev.
Ps Grannens golv tog 2 veckor men de skall fixa vårt på 5 dagar hm, jag anar oråd och är försiktig optimist Ds

Tid för virus

November är tid för virus och hets renovering inför att släkten skall komma. November blir på så vis en väldigt snabb månad. Inte alls långtråkig. Nästa vecka blir det hotell för familjen Wirén. Norhus skall äntligen fixa det sista inne i huset(hoppas vi). Vi ska leva lyx på hotell, lite trångt men vi ska bara vara och umgås. Ingen tvätt att tvätta, ingen disk att diska, ingen mat som skall lagas. Det kan inte bli lyxigare för en småbarns familj. Då ses vi till jul familjen.

Ljuva fredag imorgon,
Veckan har varit innehållsrik. Jakob kom hem en dag med ett finurligt leende och berættade att han blitt kæreste med Vera. Bægge barna leker demonstrativt på sina rum och stænger dørren bestæmt. Ær detta en tidig tonårs period, hm.
Næsta vecka kan bli spænnande i sig. Norhus ska nog riva ut golvet i mitten våningen och lite av taket också. Dærmed kan vi inte bo hemma. De sæger att det ska ta 5 dagar men av lång och bitter erfarenhet av hantverkare så kan det nog ta fler dagar æn så.
Tja, allt løser sig sækert. Sjælv ska jag ligga ganska platt....

Att vara sjuk....

Igår mådde jag väldigt dåligt. Jag var så illamående att jag faktiskt fick gå hem från jobbet. Hela dagen och kvällen spenderade jag i sängen. Något enstaka besök hade jag av de små barnen som hade planeringsdag på dagis och var hemma med Pappa. Tusen tack till min underbara man som är så fantastisk. Rätten att vara sjuk försvann för ca 4 år sedan. Tänk de som är ensamståede hur gör de? Jag fick i alla fall skickat iväg Per på middag till vänner som vi var bjudna på medan jag med gott samvete kunde slötitta på tv en stund innan jag åter intog sängläge ruskigt tidigt för en fredag.
Idag mår jag bättre och solen skiner. Vi har tagit turen upp till Vesletjern tillsammans och grillat korv. Korven smakar bättre ute. Nu ska vi mysa resten av helgen utan diverse måsten och bara vara. Hösten är den absolut bästa tiden på många sätt.
Till nästa gång. Njut dagen