Jaha, vet inte riktigt vad man skall säga. Det hade nog varit skönare för alla parter om vi bott på ett familje hotell och inte ett affärsmän hotell. Det tycktes inte uppskattas när pastan flög genom luften på den fina resturangen med bakgrunds musik och beiga linnedukar( oranga efter vårt besök). Hotell personalen log lite ansträngt till tider vid våra korta och effektiva resturanbesök. Själv vet jag inte vad som flög i barnen för hemma kastar vi inte mat och sitter oftast ganska fint och stilla vid bordet. Om maten inte varit kryddad med tabasco så hade barnen kanske inte varit så högljudda.
Vi kom fort in i rutinen att en av oss beställde maten och den andre kom ner med barnen när maten var färdig. På så vis undvek vi spring tävling i relax hörnorna. Det var kanske mest Per och jag som tyckte det var lite jobbigt. Vi ville ju inte att damen till höger skulle få bröd i håret när brödet flög genom luften.
Rummet var fint och utsikten fantastisk. Efter klockan 20.00 bestämde Jakob att det skulle vara mörkt i rummet och tyst förstås. Per och jag tittade på varandra..... Ja, vi fick massa tid i stillhet och mörker. Skämt och sido vi fann fort ut att baby callen faktiskt hade täckning ner till foajen. När Jakob blev bättre i sin hals( fortfarande streptokocker till trots pencillinkur) och inte vaknade en gång i kvarten smög vi ner dit och hade det hur mysigt som helst.

Nu är vi hemma igen. Huset är inte klart. Listerna sitter inte på plats, våningen täcks av ett tunnt lager slipdamm och bägge tapeterna är förstörda på flera ställen och då ska vi inte tala om väggarna. Nästa vecka kommer målaren och spacklar lister. Min första advent får vänta för här blir det slip damm en stund till.