Ikväll var det busigt värre hemma hos oss. Barnen och jag drog därför till Shoppingcenter och shoppade träningskläder till mig. Ibland är miljöombyte bästa medicinen. Per är på julbord som är en utpräglad norsk tradition, ju fler dessto bättre. Saga har tillfrisknat och tyvärr givit mig ett virus som river i halsen. Vi får se om det blir träning imorgon.
Julgardinerna har kommit upp och jag njuter med filmen "Siste samuraien" sorgligt värre. Tåler ingenting nu för tiden.
Sov gott!!
2 kommentarer:
Linda,
jag håller fullständigt med dig, det finns sällan bara en lösning. Vad jag menar är att det känns som att det är lättare att göra de "rätta valen" om man känner sig trygg i sin föräldraroll. Just mötet med sjukården tycker jag har varit det allra svåraste eftersom vi blivit "felbehandlade" när Emil var liten. Jag är ju inte specialist på barn och när får olika svar beroende på om jag ringer BVC, barnakuten eller sjukvårdsupplysningen så undrar jag vem man ska lita på??!
Men jag ska nog anamma ditt tänkande med "bättre söka en gång för mycket än en gång för lite"
KRAM
När man får olika svar brukar jag tänka att magkänslan är viktig. Blir ofta en lejonmamma för att om inte jag talar för mitt barn vem skall göra det då.
En orolig föräldrer kan sjukvården aldrig bagatellisera och det gör de oftast inte heller.
Jag vet lite(skrev först allt) om att bli felbehandlad. Man känner sig ganska liten ibland när aktoriteter talar om för en hur det är. Ser man dem dock djupt in i ögonen och säger att jag är rädd för mitt barn... så blir reaktionen en annan.
Nu talar jag säkert emot mig själv. Det är inte så himla lätt att vara trygg i sin föräldrar roll.
Skönt att det gick bra i alla fall. Kram Linda
Legg inn en kommentar