Idag var dagen då Per drog till den ryska tundran. Han kommer hem igen nästa onsdag. Det känns lite konstigt att vi inte ens kan sms a medan han är borta. Jakob har förberett sig i flera dagar på att pappa ska åka bort. Han undrar så om han kommer tillbaka igen.
Vi droppade av Per på väg till dagis. När vi kom till Sinsen krysset sa Jakob: Jag saknar redan pappa
Själv är jag ju som i sången "Vem kan segla förutan vind" Stor klump bildas i halsen och tårarna trillar. Jag fantiserar om det värsta senariet där Per blir uppäten av en rysk björn. Så trillar tårarna ännu lite till. Fjant!!! Det är ändå härligt att man får uppleva alla typer av känslor. Ibland måste man gråta lite för då är det härligt att vara glad lite senare.
Nu ska jag lyssna på Orups " Regn hos mig" och städa.
Ensam hemma en hel vecka, tjohej. När per kommer hem kanske jag inrett hela huset Shabby chic( hi, hi) så kan det gå när man lämnar hustrun och drar till tundran.
1 kommentar:
Hihi, om jag varit björn hade jag varit rädd för Per!! När han drar igång sin basröst vibrerar hela tundran, så du behöver inte vara orolig!
Ha det så skönt och njut av kvällarn som är bara dina ett par dagar frammåt!
Kram
Legg inn en kommentar