Idag ringde Per. Det är första gången på en vecka som vi kan byta några ord. Han fick inte sagt så mycket. Våra barn har nämligen en fruktansvärd ovana att löpa amok när man pratar i telefon.
Mitt i barntv hade de kudd maraton runt köksön. De fick naturligtvis prata lite med Per men den som inte pratade skrek om att få prata. Pust, och stön. Varför är det så.
Idag har de varit lite slitna, de är det ofta efter dagis på måndagar. Tempot på dagis är lite högre och mamma gosen lyser med sin frånvaro. Denna slitenhet yttrar sig i gnäll, gråt och tjat. Dålig kombination när mamman också har jobbat hela dagen och är dödshungrig och måste laga middag.
Mamman är vuxen och det är bara att ta sig samman och inte bli arg på småtrollen. Ibland önskar jag faktiskt att jag också kunde få reagera som dem fniss, fniss. Det är ju igentligen helt naturligt.
Sov en power napp till barntv med barn klättrande över mig. De enda som jag reagerar på är. Mamma jag behöver kissa.
Jepp, Saga är torr på dagen men man måste vara snabb när beskedet är givet från hennes mun.
Imorgon kommer min älskling hem. Då får jag höra allt om den ryska vildmarken och knotten stora som mygg.
Sov gott.
3 kommentarer:
Vilket fantastisk återseende ni får imorgon!!
Kraaaaaamas lääääänge!
En kram från Malmö så länge.
Tack för det. Det är bra att få längta ibland.
Ser ut som ni har det topp!!!
Småskrattar när jag läser om telefoncirkusen. Barn är sig lika över tid. Kräver 100 % närvaro,mitt råd är att Du skall njuta av Din oerhörda popularitet . Du kan möjligen få en viss konkurrens i framtiden.
Mormor.
Legg inn en kommentar